Om rasistiska terrorattacker i Sverige…

Sverige, vi måste prata.

Detta är en text som aldrig någonsin borde behöva skrivas, oavsett var man befinner sig på den politiska skalan. Ett människoliv är ett människoliv, och dess värde är större än allt annat.

Tyvärr tänker inte alla så. Rasism är något som finns i alla världens länder och befolkningar. Likaså med högerextremism. Vi kan däremot inte säga samma sak om nazism, då nazismens natur går ut på att den vita ariska mannen är biologiskt och moraliskt mer värdefull än någon annan, även den vita ariska kvinnan vars roll och syfte är att föröka rasen.

Vare sig man vill eller inte har Sverige spelat en avgörande roll i spridning av diverse ideologier som skulle senare stå till ursprung av nazism. Rasbiologi är kanske det mest kända exemplet. Förr, och inte för så länge sedan, stoltserade Sverige med att ligga i framkant av ”vetenskapen” om att kategorisera och rangordna människor efter ras. Givetvis placerades den vita, blonda och blåögda svensken i toppen av världshierarkin. Det kan låta otroligt men Sverige har bara släppt rasideologin sent på 50-talet när 1958 bytte staten namn på Rasbiologiska institutet till Institutionen för medicinsk genetik och knöts till Uppsala universitet. Det har alltså inte ens gått 100 år sedan dess. Idag lever fortfarande många ur babyboom-generationen, uppväxta i en tid då rasbiologi inte bara betraktades som sann, utan som en naturlag och en vetenskap.

Man skulle kunna tro att rasbiologi i efterhand framstår som en absurd tanke – att rangordna människor efter hudfärg, ögon- och hårfärg, skallens storlek, längd och andra yttre attribut. Hur korkat som helst! Problemet är att denna ideologi har orsakat enormt lidande, inte minst här i Sverige.

Jag tänker inte ens tala om det ”samiska-arvet” utan hur denna tro, denna ideologi har satt sig så otroligt fast och djupt i den svenska kultur som ännu idag många kan tro att det är något från det förflutna.

Jag går rakt på saken: Idag har vi i Sverige ett parti riksdagen som i praktiken har regeringsmakten, ett parti vars ca 20% av svenska folket röstar på. Sverigedemokraterna är inte öppna med att de är ett rasbiologiskt parti, men hela deras ideologi och grund vilar på rasbiologin. Grovt sammanfattat: Svensken är den överlägsne människovarelse och ska inte blandas med andra. Den som förnekar det är själv en del av problemet, och ju tidigare vi erkänner detta desto tidigare kan vi lösa problemet. Det tål att upprepas för tydlighetens skull: cirka 20% av Sveriges vuxna människor ställer sig bakom detta parti och deras ideologi.

Men Sverigedemokraterna är knappast problemet. Sverigedemokraterna bara förkroppsligar problemet. Ett symptom på problemet. Idag är nästan hela den svenska politiska högern en del av detta problem, då de anammat Sverigedemokraternas världsbild och politik. Under de senaste åren har vi bevittnat en radikalisering av den svenska högern, något jag knappast är ensam om att observera. Just om detta ämne kan jag varmt rekommendera boken När humanismens fördämningar brister: personerna och partierna som drogs med av Andreas Magnusson.

Detta är viktigt och spelar en stor roll. Vi pratar faktiskt inte om en fotbollsmatch eller liknande där vi står bredvid som hejarklacken för att se vem vinner. Det handlar om människovärdet och människoliv. Ett samhället präglas alltid av vilka politiska vindar som blåser. Och sedan minst ett decennium tillbaka blåser kraftiga avhumaniserande vindar i vårt svenska samhälle. Sakta men säkert, i takt med att de traditionella partierna anpassar sig till Sverigedemokraternas retorik och till och med tävlar med dem om att vara hårdast, förändras värderingarna hos oss alla: lärare, läkare, byggarbetare, chaufförer, poliser…

”Nice people made the best Nazis. My mom grew up next to them. They got along, refused to make waves, looked the other way when things got ugly and focused on happier things than “politics.” They were lovely people who turned their heads as their neighbors were dragged away. You know who weren’t nice people? Resisters.” – Naomi Shulman.

Plötsligt vaknar vi upp i ett samhälle där det blir helt normaliserat att begå rasistiska terrorattacker. Jag pratar inte ens om hatbrott som ökar varje år utan om ren och skär terrorattacker som vilar på rasistiska grunder. Jag tänker (bara på senare åren) på Trollhättan terrorattack, terrorattacken på Latinskolan i Malmö, Peter Mangs rasistiska mord, eller nu sist terrorattacken på en Komvux skolan i Örebro. Och slutar inte våra politiker och samhällsdebattörer med sin avhumaniserande retorik så blir det bara en tidsfråga tills en ny rasistisk terrorattack sker.

Som ni ser begränsar jag mig till en väldigt kort tidsperiod och ett väldigt litet urval av terrordåd. Sverige har faktiskt en väldigt lång rad rasistiska terrordåd, som till och med den borgerliga SVD skriver om. Varje enda gång har händelseförloppet varit detsamma:

• Politiker, som till exempel vår statsminister Ulf Kristersson hetsar upp mot invandrare eller flyktingar i massmedia
• Någon högerextremist begår en terrorattack mot invandrare eller flyktingar
• Polisen och massmedia går ut och anstränger sig markant för att det inte ska klassas som ett rasistiskt terrordåd, ofta kallar dem terroristen för ”enstöring” eller ”ensamvarg”
• Regeringen (oavsett vilken den nu är eller har varit) gör uttalande efter uttalande för att förminska de rasistiska grunder till terrordåd och jobbar hårt mot att all media och polisväsendet ska fortsätta betrakta terroristen som ”enstöring” eller ”ensamvarg”
• Polisen och åklagaren vägrar kalla det för rasistiska terrorattacker, även efter att det har fastställts att terrorattacken skedde på grund av rasistiska anledningar
• Massmedia betraktar terroristens tidigare liv med en serie romantiserande artiklar om hans liv innan han kom ut som en rasistisk massmördare och terrorist. Ofta får man läsa eller höra ”han var en helt normal kille”
• Ännu idag ingen av dem är klassad som terrordåd

Som jämförelse, räckte det för en uzbekisk man att köra en lastbil på Drottninggatan i Stockholm och mörda fem personer för att direkt all media, politiker och polis skulle klassa detta för terrorattack, och det var ingen snack om saken. Eller om ni föredrar, terrorattacken i Christchurch, Nya Zeeland kallades också av svensk media och politiker för terrorattack, också helt utan tvekan och diskussion.

Enligt svensk lag är en terrorattack ”en gärning som kan skada en stat eller mellanstatlig organisation allvarligt, och vars avsikt är att: Injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp. Tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta, eller avstå från att vidta, en åtgärd.”.

Som vi kan konstatera, det handlar inte om brister på bevis eller anledningar för att kalla rasistiska terrorattacker i Sverige för just det de är: terrorattacker. Det är bara att konstatera att vita ariska svenskar kan inte begå terrorattacker. Till och med vita utanför Sverige kan göra det. Men inte vita svenskar. Inte om vi ska i alla fall köpa våra massmedier, politikers och myndigheters uttal och ageranden.

Trots allt detta minskar inte stödet för rasistiska eller grovt rasistiska partier och deras politiker. Till exempel bara en dag efter den rasistiska terrorattack i Örebro deltog vår minister för civilt försvar på 30 minuter och tyckte att det var inga problem med att dela högerextremistiska inlägg på sina sociala medier. Och detta är mannen som leder ministeriet som ska skydda alla som bor i Sverige från olika hot, som tex TERRORATTACKER. Och trots detta sitter han säker, som om ingenting hade hänt.

Man hade kunnat tro att efter detta skulle en klok befolkning ta avstånd och rösta på andra politiker. Men enligt alla opinionsundersökningar erhåller högern ca 45% av alla röster. Alltså, allt detta hat, rasism och rasistisk våld är fullkomligt accepterad av ungefär hälften av Sverige. Naomi Shulmans ord tål att upprepas:

”Nice people made the best Nazis. My mom grew up next to them. They got along, refused to make waves, looked the other way when things got ugly and focused on happier things than “politics.” They were lovely people who turned their heads as their neighbors were dragged away. You know who weren’t nice people? Resisters.”.

Som vi kan se, rasbiologin lever i Sverige och är vid väldigt god hälsa. Är man icke svensk vit och arisk då är ens liv inte så mycket värd. Är man vit, svensk och arisk, då har man speciella rättigheter, som tex massmörda utlänningar och inte bli kallad för terrorist eller ens bli dömd för terrorism eftersom tron om att den vita ariska svensken är överlägsen alla andra raser finns kvar inbäddad i vår rättsväsen, våra myndigheter, vår mediala kultur, osv.

Jag vet att dessa ord kommer att låta alldeles för hårda och radikala för många som läser denna text. Men vi måste sluta pudla. Hur många flera terrorattacker på våra gator och skolor vill vi ha?

Ju fortare vi erkänner problemet desto fortare kan vi börja bota det. Och tiden innan något riktigt fruktansvärt händer (den typen av händelser vi läser på historieklasser) börjar bli knapp.