I Sverige finns en seglivad och mycket vanlig rasbiologisk myt om att olika raser har olika egenskaper.
Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag som portugis har tvingats av svenskar att ha samtalet om Ronaldo och hur bra vi är på fotboll. Jag får höra att jag säkert är jättebra på fotboll bara för att jag är portugis, och att svenskarna istället är duktiga på annat. Inte sällan kommer även samtalet om hur bra svarta är på att springa och att det är omöjligt för vita att prestera lika bra – eftersom svarta påstås ha gener som gör dem överlägsna i löpning.
Dumheten saknar gränser och botten…
Den här typen av samtal var oerhört vanliga på min förra arbetsplats. Faktum är att det inte bara var accepterat av företagets ägare, utan det var oftast de som initierade sådana diskussioner.
Det senaste halvåret har varit väldigt intressant. Jag ska rada upp några exempel på urvita personer som har utmärkt sig just inom löpning. Jag missar säkert några, men här är de jag kommer på:
Jakob Ingebrigtsen. Har någon hört talas om honom?
Ingebrigtsen har världsrekordet inomhus på 1500m, både 2000m och 3000m samt världsbäst på två mil . I Silesia Diamond League demolerade 23-åringen Daniel Komens världsrekord på 3000 m på 7:20,67 från 1996 – ses som ett av de tuffaste märkena någonsin att bryta – med otroliga 7:17,55.
Femke Bol, har skapat stora sensationer, inte minst men också i Paris OS 2024. Bol har dessutom världsrekordet på 400 meter kort bana med en tid på 49,17 sekunder satt den 2 mars 2024.
Som bonus kastar jag in en senior, en person som jag ser upp till och kommer från mitt hemland. Rosa Mota är OS-guldmedaljör i Seoul 88. Hon slog ingen rekord då, men nyss lyckades hon med 66 år gammal slå världsrekord i hennes ålderskategori på milen i Lissabons São Silvestre med en tid på 38:45min. För jämförelse, min absolut bästa tid på milen genom alla tider är 44:57min och jag är ändå 26 år yngre än Rosa. Och ännu idag är Rosa Mota den enda person, från och med 2017, som innehar samtidiga europeiska, världs- och olympiska maratontitlar, vilket hon åstadkom efter att ha vunnit 1988 års olympiska maraton.
Rasbiologin är inte bara pinsam och rasistisk. Den placerar människor i en hierarki baserad på idiotiska föreställningar och rättfärdigar vidrigt beteende mot dem som inte passar in i majoritetens bild av rangordningen. Den är också en urusel ursäkt för dåliga förlorare. ”Vi förlorade/Vi vinner inte för att det står i generna att det ska vara så”. En 5-åring kunde argumentera bättre. Det finns gott om vita friidrottare som är de bästa i världen i det de gör, men de jobbar riktigt hårt för att vara det. Precis som det finns gott om svarta friidrottare som är också världsbästa på det de gör, just för att de har jobbat väldigt hårt i sina liv för att vara det. Men som vanligt, är det en icke vit som vinner så tycker den vita mannen att det handlar inte om talang och hårt arbete utan om ”gener” och någon naturlag. Det låter väldigt annorlunda när en kritvit friidrottare vinner.
Och dum. Rasbiologin är också otroligt dum. På alla sätt och vis. Punkt.
