**Nödanrop**
Flygledartornet: ”Nödläge, vi minskar ner till 10 000 fot. Ja, vi är i nödläge, vi har dekomprimerats och måste återvända. Vi har 177 passagerare ombord.”.
Det är ett utdrag från konversationen mellan piloten för Alaska Airlines Flight 1282 och flygledartornet när dörren till ett Boeing 737-flygplan flög av under flygningen. Du kan lyssna på hela ljudfilen och läsa mer om händelsen här.
Ett flygplan från Alaska Airlines blåste ut ett fönster och en del av dess flygkropp strax efter start 4,8 kilometer ovanför Oregon, vilket skapade ett gapande hål som tvingade piloterna att nödlanda. 170 passagerare och sex besättningsmedlemmar tog på sig syrgasmasker. Tänk dig att vara en av de 177 passagerarna på det flygplanet. Detta blev verklighet för de ombord. Det var otroligt tur att ingen skadades allvarligt eller dog.
Incidenten med Alaska Airlines är bara en av många incidenter som skadat Boeings rykte på senare år. För de flesta resenärer är det en instinktiv handling att lita på flygindustrin. Vi förlitar oss på deras kompetens. Men Boeings senaste skandaler visar att något sker under ytan på flygindustrin. Vi måste börja ställa kritiska frågor: Är det bara Boeing som bär skulden? Från Wall Streets jakt på vinst till amerikansk bolagsstyrning, dessa frågor sträcker sig långt bortom styrelserum.
Boeing grundades 1916 i Seattle av William E. Boeing och blev snabbt en pionjär inom innovation och ingenjörskonst. 1969 lanserade Boeing den ikoniska 747:an, känd som ”Queen of the Skies”, och revolutionerade flygindustrin. Det är viktigt att lyfta att William E. Boeing var en amerikansk oligark, som sökte total dominans och monopol av marknaden. 1934 tvingade USA:s regering till slut Boeing att splittras i olika bolag på grund av brott mot monopollagar. Det var så United Aircraft Corporation, Boeing Airplane Company och United Air Lines kom till.
Detta är ingen liten detalj eller försök till smutskastning utan det är en pekare av hur företagets kultur var från början, en röd tråd som präglar företaget ännu idag. Trots detta pekar många på sammanslagning med McDonnell Douglas 1997 som startpunkten för alla problem för Boeing. Denna sammanslagning skedde 1997 och var värd 153 721 400 000 svenska kronor i 1997-pengar. Alltså, inte justerad efter inflationen. Jag vet inte ens hur den där siffran uttalas, men i amerikanska dollar var det 14 miljarder dollar. Denna sammanslagning blev den sista spiken i kistan för kommersiella flygplans marknaden och skapade i stort sätt en ny monopol där Boeing och Airbuss har total dominans över hela flygplansmarknad i världen. Återigen påminnas vi om att kapitalismen når sin höjdpunkt i monopol, inte fria marknader. Men låt oss inte tappa fokus.
Vid sammanslagningen 1997 antog Boeing McDonnell Douglas vinstfokuserade strategi och lämnade sitt ingenjörsfokus bakom sig. Harry Stonecipher, dåvarande VD, deklarerade: ”Vi driver nu Boeing som ett företag snarare än en ingenjörsfirma.” (“When people say I changed the culture of Boeing, that was the intent, so it’s run like a business rather than a great engineering firm,” Chicago Tribune 2004. “It is a great engineering firm, but people invest in a company because they want to make money.”). Alltså, Boeings VD erkänner helt öppet att målet med bolaget är vinsten, och inget annat.
Kostsamma beslut
2003 hotades Boeings dominans av Airbus, och 2010 lanserade Airbus sin bränsleeffektiva A320neo. Den sålde 667 exemplar på mindre än en vecka – fler än vad Boeings 737 fick under hela året. I desperation uppgraderade Boeing sin 737 istället för att bygga en hel ny modell. En slags servettsflygplan, kan man säga. Men de nya motorerna, som var större och tyngre, krävde ett automatiskt stabiliseringssystem, MCAS, något som visade sig vara katastrofalt. Systemet orsakade två stora krascher 2018 och 2019 som krävde 346 liv.
MenTour Pilot (professionell pilot) förklarar: ”Problemet var inte att flygplanet var instabilt utan det flög inte som tidigare modeller, vilket krävde extra utbildning för piloter – något Boeing ville undvika för att spara pengar.”.
Sedan den 5 januari 2024, 20 minuter in i Alaska Airlines Flight 1282, flög en dörrplugg av på grund av att fyra bultar saknades.
Händelsen förstärker bilden av ett Boeing som ett bolag som förkroppsligar allt som är hemskt med kapitalism: man går gärna över lik – bokstavligen – i sin jakt på vinst.
Visselblåsare fortsätter att komma fram och berätta om flera förskräckliga händelser:
Från hjul som faller av medan flygplanen lyfter från grunden till att diskmedel används som smörjmedel. Om målet inte vore att jaga den absolut högsta möjliga vinsten kunde detta aldrig hända. Men sådan är kapitalismen.
John Barnett, en tidigare kvalitetschef på Boeing, slog larm om undermåliga metoder och brister i kvalitetskontroller. I ett fall användes diskmedel som smörjmedel i produktionen av 737 Max. Barnett beskrev miljön som så pressad att anställda ofta monterade felaktiga delar. Tragiskt nog hittades Barnett död av vad som beskrivs som ett självmord, bara en dag efter han vittnade i domstolen mot sin egen arbetsgivare. Tillfällighet?
Incidenterna fortsätter. Ett Boeing 787-9 Dreamliner mellan Australien och Nya Zeeland dök plötsligt ner, vilket skadade 50 passagerare. Samtidigt rapporterade så sent som mars 2024 avslöjade amerikanska FAA att 33 av 89 granskade komponenter inte uppfyllde säkerhetsstandarder.
Dokusåpan fortsätter, och det är bara en tidsfråga tills nya incidenter sker och fler människor skadar sig eller dör. Boeings VD Dave Calhoun lovar bättring och framför kamerorna stödjer strängare granskningar. Men sanningen är att Boeing är djupt insyltad i den amerikanska regeringen, oavsett vilka som sitter och styr, något som Quartz tidningen kartlade noga. Kom ihåg, det handlar inte om vilken figur sitter i Vita huset eller någon annanstans för den delen, utan om det ekonomiska systemet.
I ett socialistiskt samhälle hade en sittande regering utan tvekan kunnat dela upp bolaget i flera stycken så att denna oligarki skulle upphöra och bolagens fokus skulle vara att främja ledande ingenjörskonst och erbjuda sina kunder trygga flygresor. I ett socialistisk ekonomiskt system skulle man inte ens kunna komma så här långt eftersom marknaden skulle vara reglerat så att både konkurrensen skulle finnas (inte monopol) och arbetsmarknadsvillkoren skulle vara så pass arbetarvänliga att inga medarbetare skulle behövas tvingas under hot av sin arbetsgivare bygga osäkra flygplan i vinstens namn.
