Var det verkligen en överraskning att Trump vann valet?

Jag kunde se det komma på länga vägar, och även bekanta till mig som inte är särskilt insatta i politiken kunde se det några veckor innan valet: Trump skulle återigen bli vald till president i USA.

Ändå kom händelsen som en chock för svenska så kallade experter och analytiker, och även politiker. Väldigt snabbt överflödades nyhetsflödet och samtalen i fikarummen med oförståndiga och chockerade kommentarer om hur kunde amerikanerna vara så dumma att de vill välja Trump igen. Och det dröjde några dagar (veckor?) tills man kunde börja läsa några sakliga men ytliga analyser om varför Trump vann valet.

Utomlands, särskilt inom socialistiska kretsar på sociala medier men även i vissa mainstreammedier, var dock inte många överraskade över det amerikanska valets utfall. Rätt så snabbt kunde man konstatera olika faktorer som gjorde Trumps val lätt. Att människor i Sverige, oavsett yrke eller akademisk nivå, fortfarande kan tro på det narrativ som svenska medier har drivit – att Republikaner är ”onda” och Demokrater är ”goda” eller till och med vänster – är djupt beklagligt. Det är inte bara en tragedi i sig, utan det belyser också vilken skada en undermålig rapportering kan orsaka i ett samhälle.

Att den svenska vänstern dessutom väljer att acceptera och förstärka detta narrativ gör saken ännu värre.

Man behöver inte gräva särskilt djupt för att förstå hur saker och ting faktiskt ligger till i USA. Det räcker med att då och då följa mainstreammedier från andra länder, såsom BBC, CNN eller Reuters, för att inse att Demokraterna och Republikanerna i USA är samma sida av samma mynt (inte felskriven). Att den svenska vänstern inte förmår göra bättre än att köpa och förstärka detta ”ondska vs godhet”-narrativ är ett sorgligt tecken på att den som helhet har tappat mycket av sin analytiska skärpa och kanske till och med gett upp. Det är också en av anledningarna till varför den svenska vänstern har misslyckats under det senaste decenniet och varför högern, särskilt extremhögern, gång på gång har kunnat skörda framgångar.

Om man kollar på hur demokraternas facit ser ut som kan vi se saker som:

• Flints vattenkris är fortfarande inte löst! Människor i den kommun kan fortfarande inte dricka vatten från det kommunala nätverket. Inte nog med det utan rent vatten är allt mer en lyxvara i USA: 26 miljoner människor i det landet dricker vatten som är giftig.
• Demokraterna, med Biden i spetsen har inte bara fortsatt bygga Trumps mur mot Mexico utan även inlett nya ytterligare delar av muren.
• Demokraterna har inte heller varit någon minoritets-eller invandrarvänligt parti. Tvärtom, de har bara gjort livet ännu svårare för alla utlandsfödda eller alla med anhöriga födda utomlands i USA.
• USA:s egen data visar att den ekonomiska ojämlikheten mellan vita och icke vita ökar markant, särskilt under Bidens mandatperiod. Det är ekonomiskt rasism.
• Samma källan som punkten ovan visar också att uteslutande husägandepolitik införda av demokraterna under denna mandatperiod har gynnat vita hushåll på bekostnad av hushåll med andra etniciteter, särskilt svarta hushåll.
• Under Bidens mandatperiod har fattigdomen blivit så illa att antalet amerikaner som behövde ha två eller flera heltidsjobb enbart för att klara räkningar och inte bo på gatan har ökat explosionsartad. 13 miljoner arbetare i USA tvingas att ha minst två heltidsjobb. Det har blivit så illa att många amerikaner har börjat sälja sitt eget blod.
• Hur kan någon tycka att det är konstigt att muslimer i USA stödjer Trump när Biden har gett Israel alla vapen och pengar de behövde för att genomföra en flagrant folkmord av palestinier som pågår mitt framför våra näsor?

Detta är bara skrapa lite på ytan, och vi ska inte heller glömma att Kamala Harris är Joe Bidens vicepresident och att vicepresidenter i USA har en betydligt större och mer aktiv roll inrikes än vad presidenten har: Kamala Harris är inte oskyldig eller var någon representant för en förändring. Kamala Harris fick gång på gång stor kritik för att undvika svara på konkreta frågor om hur hon tänkte lösa landets olika kriser. Det fanns ingen framtidsvision där utom ”vi är mycket bättre än den andra sidan” och ”det blir mycket mer eländigt för dig om du röstar på honom”.

För ofta kunde man läsa ledare i svenska medier eller bloggar som visade en enorm besvikelse och stor oförstånd för vallen amerikanska minoriteter och arbetarklassen hade gjort. Många gånger var dessa texter skrivna ett snudd på ”arbetare och minoriteter är förrädare för de röstade på fienden, på Trump”. Det är bortom min förståelse hur någon, dessutom oftast vita privilegierade svenskar kan tycka att arbetare ska rösta på människor som enbart har ”vi behandlar dig inte lika illa som den andre” som politik. Vad hade demokraterna egentligen att erbjuda arbetare och minoriteter? (se punktlistan ovan) Självklart är valet mellan att slippa svälta och abstrakta värderingar den förstnämnda. Folk vill inte svälta, folk vill inte jobba ihjäl sig. Folk vill ha fred och framtidshopp. Folk strävar efter en känsla av trygghet. Abstrakta värderingar såsom antirasism, demokrati, rätt över sin egen kropp, m.fl. är absolut viktiga och påverkar mycket riktigt människoliv, men abstrakta värderingar betalar inte räkningar eller ger ett tak över huvudet. Medan Harris spenderade en valkampanj att prata om hur goda de var och hur illa Trump var så spenderade Trump en hel kampanj att prata om konkreta ekonomiska och utrikespolitiska lösningar för problem som har präglat USA i decennier. Att dessa lösningar är dåliga är en hel annan fråga, och inte ens det har Harris eller demokraterna tagit tag i under valkampanjen.

Mat idag, jämlikhet imorgon, det är inte svårt att förstå att det är så man tänker när man tvingas ha flera heltidsjobb och är ändå fattig och på gräns till hemlöshet. Make it through the day, make ends meet. Att demokraterna misslyckas inse detta är inget annat än ett tecken på kapitalismens självdestruktiva kraft: hellre förlora ett val till en fascist än att förändra på systemet som gör topp 1% rikare än någonsin. Att svenska vänstern misslyckas inse detta är inget annat än ett tecken på dess arrogans och en tydlig förklaring om svenska vänsterns egna misslyckanden här hemma i Sverige. Liksom demokraterna i USA tar svenska vänstern väljarna för givna och kräver lojalitet oavsett vad, även när partierna vänder arbetarklassen sin rygg. Därför flyr arbetare vänstern.

Jag måste erkänna, det svåraste för mig var inte att Trump vann, dessutom vann stort (jag var redan inställd för det) utan det var den skrikande okunskap och bristande kunskap och analys bland medier, politiker, experter folk i allmänheten, osv. Och värst av allt är alla fanboys. Jag minns att flera gånger framförde jag på Facebooks olika kommentarsfält att det var inte alls överraskande att Trump hade vunnit eftersom demokraterna hade gjort ett så dåligt valkampanj och hade dessutom gjort ett så dåligt jobb i Vita huset. Vid alla dessa gånger presenterade jag en rad olika fakta som belägg för min betraktelse. Och, som ett brev på posten kom vid varje enda gång illa bemötande av olika vänster fanboys som utan någon som helst fakta eller saklig bemötande antingen dumförklarade mig eller rakt av förnekade det som hade hänt mitt framför allas ögon.Vid vissa tillfällen fick jag läsa en eller annan anklagelse om hur det är jag som problemet, enbart för att jag betraktade varför fascismen hade besegrat i USA. Orka!

Fanboys präglar vänstern idag. Fanboys har dödat svenska vänstern och är som gate keepers. De är inga troll från en trollfabrik utan riktiga människor med följarskaror som trakasserar alla som vågar tänka utanför det som en viss ”vänster kändis” tycker. Utan levande människor med kritiskt tanke och egna viljor kan inte vänstern växa och segra. Men detta får vara en diskussion för ett annat inlägg.

Denna utveckling gör alla genuina socialister (tillåt mig inkludera mig själv i det fack) genuint ledsna. Det enda som är positiva med detta är att problemen har aldrig varit så uppenbara och tydliga som nu. Vänstern kan och bör göra bättre.